Igår för 2 år sedan publicerades de två första inläggen på den här bloggen. Sedan dess har det publicerats 60 st inlägg med jämna mellanrum. Oregelbundna publiceringar har blivit den när bloggens signum på något vis och är kanske inte det bästa tipset för den som vill upprätthålla en jämn trafik. Syftet har dock aldrig varit att driva stor trafik och att slentrianmässigt slänga in inlägg bara för att, har aldrig legat i mitt intresse. Blogginläggen har kommit då jag känt att jag hittat ett intressant ämne att skriva om och när jag har haft tid nog att skapa texter som jag tycker tillför något i diskussionen.
De flesta besökarna förutom de som går direkt in på sidan kommer framförallt från Twitter, andra bloggar och sökningar på Google. Sökorden kretsar framförallt runt sociala medier, varumärkesutveckling och designbegreppet i sig.

Nackdelen med den här bloggen och med bloggar över lag egentligen är att när texterna fått någon månad på nacken och försvinner från förstasidan så blir de på ett sätt förbrukade. Förutom kategori och begreppstaggarna till höger samt sökningar på sökmotorerna så krävs en bloggbesökare som har tid att gå igenom gamla inlägg. Det vet man ju själv hur ofta man gör på en blogg.

Därför så här på 2 årsdagen så vill jag ge 5 gamla inlägg lite nytt ljus. Enligt mig är de fortfarande intressanta och på många sätt ännu relevanta.

1. TIDERNA FÖRÄNDRAS, ARKETYPEN BESTÅR
- Om arketyper och om varumärket Mountain dew.

2. VARFÖR GÖR ERT FÖRETAG DET NI GÖR?
-Om Simon Sineks resonemang om att företag som berättar varför de gör något är mer framgångsrika än de som berättar vad de gör eller hur de gör det.

3. HUR KAN MEYROWITZ´S 25 ÅR GAMLA TEORIER BIDRA TILL ÖKAD FÖRSTÅELSE FÖR SOCIALA MEDIER IDAG?
- En otroligt lång titel vars innehåll bjuder på ett kvarts sekel gamla teorier om bl.a. sociala situationer och kontrollen över informationen. Delar av dessa teorier är högst relevanta även idag för vår tids nya kommunikationsformer.

4. RÖR SIG HELA BRANSCHEN MOT SAMMA MÅL?
- Om den kreativa konsultsfären omformning där olika discipliner går över gränserna för vad som tidigare var andras domäner. Bra diskussion i kommentarsfältet dessutom.

5. BRANSCHEN RÖR SIG MEN ÄR SAMARBETE VERKLIGEN AMBITIONEN?

Uppföljningsinlägg till inlägget ovan baserat på diskussionen som kom ut av det, vilken jag kan tycka är värd några minuters läsning.

Slutligen ett stort Tack till er alla som har läst, bidragit till diskussionerna och tipsat vidare under de här två första åren! Hoppas ni alla får en fröjdefull jul om vi inte hörs innan! Ha det fint!

Jag vet, jag har missuppfattat hela grejen med blogg.
Vad hände med det levande och det uppdaterade undrar du. En uppdatering i månaden, kan det verkligen kallas för en blogg? Hmm?
En relevant frågeställning.

Sedan jag startade den här bloggen för drygt ett år sedan så har jag sannerligen kommit till en betydande insikt och det är hur mycket tid bloggandet tar i anspråk.
Det är inte så att jag lider brist på intressanta ämnen att ta upp men för att få ihop en text som både är intressant, givande och kanske framförallt påläst så springer tiden snabbt iväg.

Alla har olika sätt att blogga. Vissa vill framföra tydliga teorier väl underbyggda av tankegångar och hänvisningar, andra snarare diskutera aktuella händelser och en tredje kanske främst länka ett roligt videoklipp.
Olika är det naturligtvis på vilket sätt vi konsumerar bloggar. Vissa besöker sina favoritbloggar flera gånger om dagen och förväntar sig ständigt nya inlägg, andra kanske någon gång ibland och läser ikapp det som lagts till sedan sist. Duggar gör tipsen om hur man faktiskt bör bete sig när man bloggar. Uppdatera si och så ofta, skriv långa respektive korta texter, många bilder, få bilder, frågeställningar eller konstateranden.
Att blogga för bloggandets skull, i rädsla om att tappa i besöksstatistiken är nog inte min grej. Men faktum kvarstår att besöker man en blogg som nästan aldrig uppdateras så finns en överhängande risk att man faktiskt glömmer bort bloggen till slut. I det enorma utbud som finns så tas uppmärksamheten snart upp av någon annan.

Otaliga är de blogginlägg som jag inlett vilka senare fallit i träda. Tiden rann i väg, ämnet blev inaktuellt, debatten redan avslutad, intresset inte längre så stort. De blogginlägg som väl blir till å andra sidan och som publicerats, om de inte skapar någon diskussion då har ju hela grejen med sociala medier gått förlorad. För vad finns det egentligen för glädje i att publicera åsikter som inte skapar en dialog? Det blir direkt ensidigt, en envägskommunikation som inte kommer tillbaka. Som en bok. Kommunikation ut. Stopp.

Det är därför jag gillar Twitter. Istället för att behöva gå den långa blogg-inläggs-vägen från tanke till text till hitta bild till redigering till publicering, så går jag från tanke till DÄR – en tweet. Plötsligt så kort tid mellan tanke och publicering och direkt läge för respons och diskussion. Grejen med hela sociala medier-sfären är för mig just diskussionen och dialogen men även hastigheten. Jag har en sak som jag tycker är intressant och jag vill prata om den nu. Inte sen.
Inte efter tanke-text-hitta bild-redigering-publicering. Nu. Är ämnet till skillnad från min övertygelse inte intressant i någon annans ögon – fine, min spenderade tid är i princip noll. Ser någon annan ett värde i diskussionen så är vi redan igång, nu med detsamma.

Någonstans måste man nog fråga sig för vem man bloggar och vad man själv får ut av det.
Lite ge och ta. Vill jag ge kunskap eller vill jag ta kunskap eller vill jag båda delarna? Snarare det sistnämnda.

Detta är inget ”nu lägger jag ner bloggen”-inlägg, det är heller inget ”bloggen är död-inlägg”. Det är ett ”Jag har en ambition om en mer levande blogg framöver”-inlägg, ett ”Har du inte Twitter så skaffa det”-inlägg och ett ”nej jag kommer inte börja blogga dagens outfit eller att jag har checkat in på Netto i Bromölla för att få flöde i bloggen”-inlägg.

Det är ju faktiskt skam att som jag ha publicerat en masteruppsats om sociala medier, som för övrigt är sidans populäraste inlägg, inte efterlever uppsatsens slutsatser. Skam.

Lev nu väl och kontakta mig på Twitter, ni hittar mig här.

I förra veckan kom det ut en rapport från Uppsala universitet om att den till synes triviala kommunikationen på Facebook har större värde än vad man tidigare trott. Framförallt kunde man se att avlägsna bekanta som var aktiva på Facebook blev mer närvarande i våra sinnen än de nära vänner som inte är användare, eller lika aktiva användare, av Facebook. Rapporten menar alltså att det inte är INNEHÅLLET i vad folk skriver på sina stausuppdateringar eller kommentarer, utan just ATT de skriver. Det är intressant när man funderar över hur företag ska agera på Facebook, eller sociala medier överhuvudtaget.
Facebook är i stor grad en ”buyers market”. Enskilda användare ”gillar” ett företag eller varumärke om det ger något i utbyte i form av status, information eller dylikt. Som företag arbetar man här inom den personliga sfären för konsumenter. Det är därför mer eftersträvansvärt att vara en ”vän” snarare än en ”påstridig telefonförsäljare som ringer mitt i maten”. För något år sedan var närvaron av företag betydligt större på Facebook än vad den är idag, och det var mer eller mindre obligatoriskt att en del av reklamkampanjen riktade sig mot Facebook. Jag upplever att detta har minskat, och undrar vad det beror på. En del av förklaringen är troligtvis att företag och reklambyråer ser Facebook för vad det egentligen är; en kanal som behöver bli fylld med innehåll.
Men vad är det för relevant innehåll som företag kan fylla Facebook med, och hur ska de kombinera trivialt trams med innehåll på ett intressant sätt?

Inlägget är skrivet av Anna Bloch. Anna har en bakgrund som grafisk formgivare samt en master från Business & Design vid Hdk. Hon arbetar som frilansande planner och varumärkesstrateg med bas i  Göteborg. Vi kommer att få läsa mer av Anna framöver här på Designstrategen.se.

Nu är min masteruppsats om sociala medier inom b2b färdig. Uppsatsens sammanfattning finner du nedan. Du kan läsa rapporten genom att klicka här alternativt ladda ner den genom att högerklicka och välja ”spara länk som…”

SAMMANFATTNING

I en värld där funktionella behov kan tillfredställas av många olika företag är
varumärket en viktig faktor för att skilja olika erbjudanden åt. Ett varumärkes värden kommuniceras idag på många olika sätt och de senaste åren har ett stort fokus legat på sociala medier. Främst har diskussionen om företags användande av sociala
medier kretsat kring företag med marknad inom b2c inom ämnesområdena
kommunikation, marknadsföring och varumärkesbyggande. Alla är de exempel på hur varumärken förmedlas och uppfattas med en förutsättning om att varumärket är av stor vikt inom b2c. Samma slutsatser har inte kunnat dras för företag med marknad inom b2b och litteraturen är oense huruvida varumärket är av lika stor vikt inom b2b som inom b2c.

Uppsatsen är byggd på en metod bestående av två delar; eget försök och intervjuer med företag. Det egna försöket var ett sätt att nå djupare insikter och egna upplevelser av hur webbnärvaro byggs i två av de vanligaste verktygen inom sociala medier; blogg och konto på mikrobloggen Twitter. Intervjuer gjordes med sju talespersoner från sju olika producerande företag inom b2b med fler än 1000 anställda.

Bloggen och Twitterkontot har vuxit i popularitet under projektets gång. Tillsammans har de skapat en bra webbnärvaro för varumärket Designstrategen som i slutet av maj 2010 genererade åtta av de tio första träffarna på svenska Google vid en sökning på “designstrategen”. De intervjuade företagen använder sig framförallt av de mest etablerade verktygen inom sociala medier, såsom Facebook, Twitter, blogg och Youtube. Flera företag motiverar satsningarna genom en önskan om att skapa och bibehålla relationer med kunder och potensiella kunder där intressenterna befinner sig, i en allt mer digital värld online. Företagens initiativ anses ha bidragit med stor uppmärksamhet och jämförs av några motsvara stora summor pengar i annonsering. Dock anses inte insatserna ha genererat den grad av interaktion som förväntats.

Studien visar att varumärket anses vara av stor vikt även inom b2b vilket medför att varumärkesrelaterade insatser inom sociala medier får anses lika befogade oavsett om företaget har sin marknad inom b2c eller inom b2b. Den pågående hysterin kring sociala medier kommer troligen att lägga sig med tiden och en diskussion om hur och vad som bör besvaras av företag inom de sociala medierna belyses. Vikten av att
kunna motivera syftet med varje enskilt initiativ samt att använda ett antal utvalda verktyg lyfts upp. Hur insatsers framgång ska mätas råder en stor osäkerhet kring. T.ex. kan inte antalet followers på Twitter räknas som antalet människor som lyssnar. Hur mycket information som verkligen kommer fram är en parameter att ta med i beräkningarna när man tittar på hur framgångsrikt ett initiativ har varit. Varje företag bör därmed besluta om vilka mätverktyg som ska användas för vilka verktyg för att se hur ett initiativ utvecklas och i förlängningen för att kunna motivera fortsatt
användning.

Företag bör uppmärksamma potentialen med de sociala medierna och bredda användningsområdet av det nya medielandskapet till att omfatta fler områden än kommunikation och marknadsföring. Oavsett insats bör företagen arbeta ur ett långsiktigt perspektiv där engagemanget lever kvar lika länge som verktyget används. Att bygga webbnärvaro tar tid och kräver kontinuitet och resulterar inte automatiskt i en dialog med mottagarna. En utebliven dialog eller interaktion behöver däremot inte innebära ett misslyckat initiativ då intaraktionstiden med varumärket kan vara argument nog för att påvisa att initiativet varit framgångsrikt.

Som de flesta andra som använder sig av Twitter följer jag ett antal hashtags, med andra ord ämneskategorier dit man kan länka sina tweets. En av dessa är #socialamedier som har varit en populär hashtag under våren. I samband med företagets Felix tv-reklam, där de menar att ketchup kan ätas till allt och samtidigt hänvisar till en grupp på Facebook där man kan bli medlem, hände saker under hastagen #socialamedier. Jag såg flera tweets i stil med ”Felix använder sig av sociala medier, bravo!” Efter att jag sett både reklam och Facebook-grupp började jag fundera på om ett initiativ inom de sociala medierna utfört av ett traditionellt företag automatiskt ska applåderas och höjas till skyarna, bara för att. Brit Stakson skrev spot-on i frågan i ett blogginlägg där hon ifrågasatte Felix cirka 1000 medlemmar i Facebook-gruppen i relation till kostnaden för marknadsföringen.

På pappret såg säkerligen både kampanjen och Facebook-gruppen bra ut för Felix. Utomhuskampanj och tv-reklam når stora mängder människor och en uppmaning att följa upp genom att gå vidare till en Facebook-grupp förlänger interaktionen. Stor täckning av potentiella intresserade. Man har även anammat de sociala mediernas tokigt-går-bra-koncept, för vilka filmer går egentligen bäst på Youtube och vilka grupper på Facebook får flest medlemmar? Ofta är det ju just de tokiga initiativen som får stor uppmärksamhet; kattungar som gör roliga saker, killarna som springer på vattnet, folk som slår sig och Alla vi som…-grupper. Jag kan förstå arbetet med att ta fram Felix koncept med en vilja om att folk ska tänka i stil med ”kan man verkligen ha ketchup på allting? näää inte på glass väl?! Har folk det? Jag måste gå in och diskutera!” 1000 medlemmar i relation till kostnaden kan inte ses som något annat än ett nederlag och därför ska inte ett sådant initiativ automatiskt applåderas.

Samtidigt är det inte konstigt att företag väljer att hoppa på sociala medier-tåget utan större reflektion eller eftertänksamhet. PR- och reklambyråerna har inte annat än lovordat sociala medier och dess fördelar för företag och varumärken. Det är klart att företag vill hänga med i svängarna, vara up-to-date med vad som sker. Men i Felix fall har de sociala medierna på ett sätt trivialiserats, man har använt gamla verktyg för ett nytt medielandskap. Medlemmar flockas uppenbarligen inte kring en Facebook-grupp bara för att budgeten för marknadsföring är god. Människor gör inte längre allt som de blir uppmanade till att göra. Verktygen fungerar inte i detta sammanhang. Hade diskussionen om huruvida ketchup går att äta på allt varit enormt intressant hade ingen marknadsföring i traditionella kanaler behövts, gruppens medlemmar hade ökat av sig självt. Alltså måste problematiken angripas från ett annat håll, i detta fallet – vad är värdet i innehållet som människor ska diskutera och engagera sig i?

Tidigare i vår bloggade jag om företaget Bullens närvaro på Facebook. Eller snarare deras icke-närvaro. Gruppen ”Bullens pilsnerkorv” hade då 7000 medlemmar, idag har den 8500. Facebookgruppen ligger idag som sjätte andra sökresultat på svenska google (sökning: ”bullens pilsnerkorv”) och idag liksom då ser sidan ut som på bilden. Öde. Även om inte företaget Bullens står bakom gruppen har de en enorm möjlighet att göra något här. Då Felix kämpar med bekostade reklamkampanjer för att få upp engagemanget har Bullens det samma gratis men gör ingenting med det.

Varken Bullens eller Felix förtjänar att applåderas. Förståelsen för hur de sociala medierna bör användas är långt ifrån befäst och jag hoppas vi får se mer reflektion och eftertänksamhet i kommande initiativ framöver. Både från företagen själva och från de byråer som utformar dessa kampanjer och initiativ inom de sociala medierna.

Här kommer en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mina egna erfarenheter och upplevelser från de sociala medie-verktygen blogg och Twitter. För er som inte varit inne på bloggen tidigare så är detta en utvärdering av en metod i min masteruppsats. Några punkter i detta inlägg är återkommande från det föregående inlägget. Jag flaggar för ett mer sammanfattat och akademiskt språk än vanligt.

BLOGGEN

Antalet besök har varit över förväntan och än har inga tecken synts på att besöksstatistiken tenderar att stagnera eller minska. Vid några tillfällen rekommenderades bloggen från andra bloggar vilket ledde till stora ökningar i besöksstatistiken. Varumärket Designstrategen kan idag anses vara relativt etablerat inom sin ämneskategori. I relation till de mest uppmärksammade bloggarna inom ämneskategorin är det dock en bit kvar i fråga om antalet besökare då dessa bloggar ofta har över 1000 besök/dag. Samtidigt har dessa bloggar varit aktiva under betydligt längre tid än min. En sökning på “designstrategen” på svenska Google genererade den 24 maj 2010 en förstasida där åtta av tio sökresultat rörde bloggen, Twitterkontot eller kommentarer postade av mig under namnet Designstrategen i andra forum. Antalet kommentarer på bloggens inlägg har varit begränsade, under projektet har endast ett fåtal kommentarer postats på bloggen. Uppmaningar till besökarna att kommentera har inte lett till fler kommentarer. De få tillfällen då kommentarer har postats har de besvarats av mig inom någon timme, detta har dock inte lett till vidare diskussion.

Bloggen är ett bra verktyg då kunskap och åsikter ska förmedlas vilka kräver ett större resonemang. Blogg ser jag som ett fantastiskt verktyg för företag som önskar att befästa löften och värderingar. Korta värdeord såsom kärnvärden kan utvecklas till resonemang genom bloggen där de kan fördjupas och förklaras. Bloggen gör det även enkelt för en besökare att få större insyn i hur företagets anställda resonerar, hur de tänker och agerar. Som besökare finns möjlighet att kommentera det som skrivs och även att ställa frågor till författaren genom kommentarsfältet.
Wordpress är ett bra verktyg att använda sig av då man skriver en blogg. Genom att tagga inlägg med ämnen och ämneskategorier blir det enkelt för en läsare att hitta tidigare postade inlägg inom samma kategori. En rad inställningar gör även bloggen lättare att hitta i sökmotorerna varpå bloggen rankas högre upp i sökresultatet.

TWITTERKONTOT

Antalet followers till Twitterkontot har ökat successivt under projektets gång och var den 24 maj 2010 120 stycken. Antalet listningar var 8 stycken. Totalt har 155 tweets sänts ut från mig och jag är vid samma tidpunkt som ovan follower till 173 användare. Antalet followers vid projektets slut kan anses som normalt då snittet followers på Twitter ligger på drygt 100 stycken. I jämförelse med de mest uppmärksammade Twittrarna inom samma ämneskategori kan antalet däremot anses som lågt då dessa användare ofta har flera tusen followers. Att skaffa fler followers är däremot inte helt enkelt. En metod för att snabbt få fler followers är att börja följa så många användare som möjligt. Då många väljer att börja följa en follower tillbaka kan denna metod snabbt öka antalet followers. Dock anses av vissa att man bör ha fler followers än antalet man följer. Detta motverkar denna metod då det inte finns någon garanti för att någon börjar följa en tillbaka. Antalet followers ökar normalt med tiden och troligt är att flera läsare av bloggen har börjat följa mitt flöde på Twitter. Detta är dock svårt att bevisa eftersom statistiken över Twitterkontot inte är lika tillgänglig som den för bloggen.

Twitterkontot har drivit mycket trafik till bloggen, både genom tweets och genom länkning till bloggen i användarbeskrivningen. Trafik till bloggen från Twitter har även påverkats av andra användares retweets och egna länkningar. Twitter är därför ett bra komplement till en blogg då tweets kan påminna följare till Twitterkontot om att besöka bloggen. Användare som inte följer bloggen genom RSS-flöden eller besöker den regelbundet kan då få uppdatering presenterade via Twitter. Stor ökning av antalet besök på bloggen har märkts då en länkning till ett nytt inlägg har vidarebefordras av en användare med många followers. Inflytelserika Twittrare kan därför göra en stor skillnad i trafik då de finner ett inlägg intressant. Genom att kategorisera inlägg kan en större publik nås än de som är followers till en användare. De kategoriserade inläggen når även användare som följer en viss kategoris flöde. Under projektet har flertalet tweets indelats i kategorier, bland dem kan nämnas hashtagen #socialamedier. Kategorier används på många sätt av Twitters användare. Varje fredag är det t.ex. vanligt att man som användare rekommenderar sina followers att börja följa användare som man tycker är intressanta och bra genom kategorin #ff. Hashtagen #ff står för FollowFriday och kan ibland även ses skriven #ffse då den refererar till svenska användare som anses värda att följa. Flera gånger under projektet rekommenderades min Twittersida genom dessa kategorier vilket ledde till att nya användare började att följa mitt flöde.

Twitter är ett fantastiskt verktyg för att enkelt och ogenerat komma i kontakt med människor. Då inget godkännande krävs av en användare för att få följa ett flöde krävs heller inget godkännande för att kommunicera med vem man vill. Känd som okänd, etablerad som oetablerad erbjuds möjligheter att kommunicera. En Twitterkonversation är betydligt mer avslappnad i den bemärkelsen att det inte krävs något legitimt skäl att inleda en dialog jämfört med t.ex. mail. Tilltalas en aktiv medlem är det i många fall även ett snabbare kommunikationssätt än mailen. Inläggens begränsade längd gör att användaren tvingas att direkt komma till kärnbudskapet vilket gör kommunikationen direkt. Till en början förvånades jag över att användare jag aldrig tidigare pratat med plötsligt tog kontakt med mig. Detta upplevde jag med tiden allt mer naturligt. Jag ser flera likheter i detta beteende med klassika chatt-sidor och konversationerna som skapas på Twitter har ofta karaktären av en chatt. Genom att vidarebefordra en användares tweet kan man på ett enkelt sätt få uppmärksamhet av den användare vars tweet man vidarebefordrar. Detta är ett ytterligare sätt att komma i kontakt med användare av intresse och i förlängningen skaffa sig fler followers. Stor del av Twitter- och bloggvärlden bygger enligt min uppfattning på att ge beröm åt andras inlägg och åsikter i syfte att skapa uppmärksamhet för ens egna initiativ.

Detta var en andra avstämning av hur bloggen och Twitterkontot har utvecklat sig. Dela gärna med er av era egna erfarenheter och funderingar!

Den här bloggen tillsammans med mitt Twitterkonto har under min masteruppsats fungerat som en metod för att försöka få en större förståelse för hur två av de vanligaste verktygen inom sociala medier fungerar. Både bloggen och Twitterkontot kommer att leva vidare efter examen men nu när uppsatsen snart ska presenteras och lämnas in kan det vara på sin plats att reflektera över vilka kunskaper och funderingar denna metod bidragit till. Dessa reflektioner bygger helt och hållet på mina egna tankar och erfarenheter och kan säkerligen upplevas som triviala för inbitna bloggare resp. twittrare.

HUR KAN RESULTATET MÄTAS?

Vi kan börja med att prata om besöksstatistik. Besöken har ökat gradvis under tiden då bloggen existerat vilket inte kommer som någon större chock. Varje månad har antalet besök mer eller mindre exakt fördubblats. Antalet besök är som störst samma dag och dagen efter ett inlägg har postats för att sedan sjunka gradvis tills nästa inlägg postas. Troligen beror detta på att flertalet besökare använder sig av s.k RSS-läsare av olika slag där nya inlägg visas automatiskt vilket bidrar till att användaren inte behöver besöka en webbsida dagligen för att kontrollera om en uppdatering har gjorts. Samtliga nya inlägg i bloggen länkades genom tweets på Twitter. Stor ökning i antalet besökare märktes de tillfällen då Twitter-användare med många followers valde att retweeta en sådan länk. Även länkningar från andra sidor gör stor skillnad i besöksstatistiken (se bilden ovan.) För mitt syfte tycker jag att besöksstatistik har fungerat som ett ganska bra verktyg för att se hur bloggen utvecklats. Antalet followers på Twitter däremot anser jag är ett relativt osäkert verktyg för att mäta hur en mikroblogg utvecklas. Flertalet av de man väljer att följa på Twitter börjar i de flesta fall att följa en själv tillbaka. En användare skulle därför kunna komma upp i ett stort antal followers bara genom att själv börja följa så många som möjligt. Denna teknik finns det många Twitter-användare som använder sig av. Nästan varje dag började framförallt utländska användare, främst från USA, att följa mitt flöde. Om jag inte började följa dessa användare tillbaka inom snar framtid slutade de att följa mitt flöde inom några timmar eller dagar. Hur många användare som valde att följa mitt flöde p.g.a. att de såg innehållet som intressant är därför svårt att säga. Jag vill även argumentera för att antalet followers som en användare har inte kan översättas i hur många som lyssnar. Med mitt sätt att använda Twitter skulle jag uppskatta att jag missar 80% av all information som sänds ut av dem jag följer. Hur mycket information som verkligen kommer fram är även en parameter att ta med i beräkningarna när man tittar på hur framgångsrikt ett Twitterkonto har varit. En blogg måste hållas uppdaterad för att fortsätta vara intressant, vilket direkt ger direkt avtryck i besöksstatistiken.  Olika inlägg skapar olika uppmärksamhet beroende på vad det innehåller. De inlägg som rörde sociala medier respektive marknadsföring var de inlägg som fick högst antal besök under projektet. På Twitter finns inte samma krav på uppdatering, där kan en användare vara passiv i större utsträckning utan att förlora followers.

VAD HAR VARIT PROBLEMATISKT?

Under projektet har jag haft problem med att få kommentarer på mina blogginlägg. Endast ett fåtal kommentarer till texterna har postats av andra användare. Orsaken till detta kan endast spekuleras i. Min övertygelse är något som jag baserar på mitt eget sätt att agera för att skapa trafik till bloggen under projektet. Olika bloggar har olika status beroende på vem som skriver dem och hur stora och väletablerade de är. Som nybliven bloggare med begränsad trafik på den egna bloggen kan det vara en bra lösning att synas på de största bloggarna inom samma eller angränsande kunskapsområde. Som oetablerad bloggare kan man genom att tillföra och komplettera ett inlägg via kommentarer på en etablerad blogg skapa uppmärksamhet hos den bloggens besökare. Som oetablerad bloggare kan man således dra nytta av den etablerade bloggen för att driva trafik till sin egen blogg. På så sätt ses man i samband med de ledande inom kategorin och blir då en del av hemsidan. Detta förutsätter naturligtvis att innehållet i kommentaren är relevant och tillför något till diskussionen. Som etablerad bloggare kan inte samma fördelar tillskrivas genom att synas i en oetablerad blogg. Därför kan enligt mitt synsätt en etablerad bloggare vara intresserad av blogginläggens innehåll men inte anse sig tjäna något på att lämna en kommentar. Man ska också komma ihåg att olika människor har olika beteenden på nätet vilket innebär att vissa endast observerar medan andra väljer att kommentera och påverka.

HUR KAN DENNA KUNSKAP APPLICERAS PÅ FÖRETAG?

Stor del av diskussionen kring sociala medier kretsar kring orden; dialog och interaktion. En blogg som inte skapar en dialog (som den här) borde enligt de argumenten inte vara en framgångsrik sådan. Men kan en blogg som inte skapar dialog i form av kommentarer och diskussioner ändå anses vara ett framgångsrikt initiativ? Jag argumenterar för att den kan det. Även om kommentarerna uteblivit visar besöksstatistiken i positiv riktning, något måste jag ju därför ha gjort rätt. Länkningar från andra bloggar och andra Twitteranvändare tyder också på att innehållet som har publicerats bidrar med nytta för någon annan. Trots utebliven interaktion. Jag skulle även argumentera att fler människor vet om min existens idag jämfört med när projektet inleddes, fler förstår mitt tankesätt och fler vet vari min kunskap ligger. Bloggen skulle därför kunna ses som mitt levande CV eller som ett förmedlande av mitt varumärke. Därför menar jag att ett företag som driver en blogg och som har en godtagbar trafik men som inte lyckas skapa en dialog inte behöver få panik. Genom bloggen kan man som företag skapa en medvetenhet och det är ett optimalt verktyg för att förmedla berättelsen om varumärket. Vad är det företaget gör, hur är människorna som arbetar där, vad tror ni på och vart vill ni?
Hur ett Twitterkonto ska användas finns det tusen teorier på beroende på vad syftet med aktiviteten är. Att följa två och följas av 500 fungerar säkert bra om man använder verktyget som en pressida där information bara skickas ut. Är syftet ur ett mer varumärkesbyggande perspektiv bör däremot andra metoder tillämpas vilket det finns ett antal framgångsrika exempel på hos Twitter.

Detta var en liten avstämning på hur bloggen utvecklats hittills, den kommer alltså att leva vidare även efter examen. Kommentarer på det?

Som tidigare nämnt i den här bloggen så har jag under våren skrivit masteruppsats för masterprogrammet Business & Design vid HDK och Handelshögskolan i Göteborg. Snart ska jag och mina klasskamrater som första årskull examineras från utbildningen vilket innebär att våra examensarbeten kommer att presenteras i Göteborg den 2e juni 2010. Mitt arbete handlar om hur producerande företag inom b2b använder sig av sociala medier och vilka utmaningar och möjligheter det nya medielandskapet medför. Under dagen kommer totalt fem arbeten att redovisas med olika karaktär och innehåll inom kategorierna; varumärkesutveckling, reklam och produktutveckling.

Är du intresserad av att komma och lyssna till mig eller någon av mina klasskamrater så är du hjärtligt välkommen! Skicka ett mail till anmalan@designstrategen.se så anmäler jag ditt intresse och skickar mer information om de olika examensarbetena samt tid och plats.

//Martin

Joshua Meyrowitz, utkom 1985 med boken ”No sense of place” som handlar om hur de då nya elektroniska medierna påverkar vårt sociala beteende. Med elekroniska medier menade Meyrowitz främst tv, radio, telefon och i viss mån datorer. Jag menar att dessa teorier är högst relevanta även idag och att de kan appliceras på sociala medier i stor utsträckning. Teorierna som redovisas nedan kommer från ovan nämnda bok.

SOCIALA BETEENDEN BEROR AV SOCIALA SITUATIONER

Meyrowitz menade att beroende på vilken situation människor befinner sig i varierar rollerna de spelar. De olika sociala situationerna i kombination med vilka människor som omger oss avgör vårt beteende och vilka sociala regler vi följer.  En företagsledare intar en viss roll i en arbetssituation tillsammans med sin ledningsgrupp och en annan roll i ett privat sammanhang tillsammans med sin familj. Gränslinjen mellan de olika situationerna har enligt Meyrowitz´s resonemang berott av de fysiska platserna. Väggar som skiljer världar åt har i alla tider hjälpt människor att separera olika situationer ifrån varandra vilket gjort det enkelt att anta olika roller och olika beteenden beroende av situationens utformning. Meyrowitz föreställer sig en situation där alla väggar som separerar dessa rum, kontor och hus i vårt samhälle plötsligt försvinner. Detta skulle göra att många av våra tydligt skilda situationer plötsligt blev kombinerade. Under sådana förutsättningar skulle skillnaderna mellan det privata och det offentliga glida ihop. Skillnaden mellan våra olika roller som vi uttrycker i olika situationer skulle kanske inte försvinna men de skulle definitivt förändras. Vi skulle då inte kunna spela starkt skilda roller i olika situationer. Utan väggar skulle företagsledarens anställda se chefen få skäll av sina egna barn i den privata sfär som tidigare varit dold från omvärlden då det offentliga och det dolda plötsligt sammanfogas.  Resultatet skulle vara att många av de beteenden som tidigare varit möjliga inte längre skulle vara det. Vi skulle inte längre kunna spela olika roller med olika personer eftersom informationen plötsligt skulle bli nåbar för vem som helst. Vi skulle därför se en blandning av våra beteenden, då våra tidigare beteenden endast var ämnade för en viss publik och plötsligt exponerades för en helt annan. De väggar som i tankeexemplet försvinner ändrar gränslinjerna för de sociala situationer som uppkommer. 

Det Meyrowitz kallar för elektronisk media hindras inte av fysiska gränserna och tar sig igenom väggar och avspärrningar. De leder till en ny typ av interaktion som Meyrowitz kallar parasocial vilken förklarar känslan av att känna sig direkt och exklusivt tilltalad likt face-to-face interaktion. Väggarna som skiljer de fysiska platserna åt faller därmed då de elektroniska medierna lyckas ta sig igenom dem vilket inte varit möjligt tidigare. De elektroniska medierna har inte bara gett oss en snabbare och grundligare access till befintliga händelser och beteenden. De ger oss även nya händelser och nya beteenden. Elektronisk media har skapat nya situationer och raderat gamla. Man har inte längre en given plats i den meningen att uppsättningen av de beteenden som matchas med den fysiska platsen och den tänkta publiken inte längre är lika tydlig. Elektronisk media har mer och mer inkräktat på situationer som sker inom de inramade fysiska rummen. Interaktionen liknar alltmer face-to-face interaktion vilket gör att kommunikationen riktas direkt till människor som befinner sig på andra platser samt ger oss tillång till en publik som inte är fysiskt närvarande.

Meyrowitz tankeexempel är till stor del verklighet i den transparenta värld vi ser idag till följd av internet och de sociala medierna. Plötsligt har alla insyn i vad vi gör och vad vi tycker och tänker, dock i olika grad beroende på vilket socialt media vi avser naturligtvis. Bloggarnas explosiva ökning under 00-talet gjorde att privatpersoner plötsligt blev både publicister och journalister då vad som tidigare var information om deras privatliv plötsligt blev offentligt för allmänheten. Gränsen mellan vårt privata och vårt professionella jag suddas även det ut alltmer likt väggarna i Meyrovitz samhälle försvinner. Kanske har ni precis som jag olika strategier för olika sociala medier, en mer professionell profil för blogg och Twitter och sitt mer vardagliga jag på Facebook. Är detta ett försök att fortsätta hålla isär de olika världar och de sociala beteenden då vi är på ett sätt på Facebook och på ett annat på Twitter? Mycket tyder på att våra sociala media-världar även dem glider ihop till en mix av våra olika sociala beteenden i alla sociala medier. På samma sätt suddas gränserna mellan det professionella och det privata ut allt mer samtidigt som gränsen mellan arbete och fritid inte är lika självklar.

.
KONTROLLEN ÖVER INFORMATIONEN

Meyrowitz menar att medierna tillsammans med personerna som bar dem tidigare var begränsningar för vidarebefordrandet av information. Vem som äger tillång till informationen har traditionellt sett berott av vilken sociala status en människa har. Mönstret av informationsflödet har även det varit ett tecken på social status. Människor med samma status i ett samhälle har tillång till liknande sociala situationer samt liknande information. Människor med olika status har vanligtvis tillgång till olika sociala situationer och olika information. Hög status visas och underhålls genom kontroll av kunskap, färdigheter och erfarenheter. Den specifika situationen definierar ofta betydelsen av olika typer av social information och kunskap. Situationen kommer därför att definiera den relativa statusen beroende av vilka som är närvarande. En sjuk bilmekaniker kommer troligen att inneha en lägre status än doktorn han går till. Samtidigt kan en världskänd kirurg med problem med bilen vara underlägsen mekanikern i den motsatta situationen. Förhållandena avgörs därför av vilka som är närvarande och tävlar om tillgången till mest kunskap i situationen. För att behålla ett övertag skyddas informationen traditionellt genom att ge den en jargong eller genom att begränsa tillgången till den. För att bibehålla en position i en hierarki bör informationen färdas uppifrån och föras vidare nedåt i hierarkin varför en motsatt situation skulle hota den hierarkiska positionen. Det Meyrowitz kallar för elektronisk media påverkade den traditionella hierarkin genom att ändra riktningen och mönstret för informationsflödet. Ju mer mediumet tillåter människor access till information desto mer föder det en homogenisering. Elektriska medier har gjort att information blivit tillgänglig för betydligt fler människor, oavsett klass och status. Enligt Meyrowitz medförde de elektroniska medierna en dramatisk förändring i attityden till vidarebefodrandet av information. Medierna omformade rollerna för socialiseringen och påverkade den traditionella relationen mellan fysisk placering och tillgången till social information.

Är det något internet och de sociala medierna har bidragit med så är det möjligheten att få tillgång till information. Demokratiseringen av tillgången till information har lett till ett transparentare samhälle vilket påverkar varumärken likväl som reklamens auktoritet som budskapsbärare. I och med de nya kommunikationsformerna blir hemlighållande och kontroll av information allt svårare att upprätthålla. Mottagaren kan därmed inneha samma information som sändaren varpå informationen som sänds ut kan ifrågasättas och diskuteras. Mycket händer inom byråvärlden både för reklamkontoren och de traditionella designbyråerna. Min övertygelse är att de olika byråerna behöver varandras kunskap och jag tycker att vi redan har börjat se tecken på att utvecklingen rör sig åt det hållet. Vi går en spännande tid till mötes, den saken är klar.