Här kommer en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mina egna erfarenheter och upplevelser från de sociala medie-verktygen blogg och Twitter. För er som inte varit inne på bloggen tidigare så är detta en utvärdering av en metod i min masteruppsats. Några punkter i detta inlägg är återkommande från det föregående inlägget. Jag flaggar för ett mer sammanfattat och akademiskt språk än vanligt.

BLOGGEN

Antalet besök har varit över förväntan och än har inga tecken synts på att besöksstatistiken tenderar att stagnera eller minska. Vid några tillfällen rekommenderades bloggen från andra bloggar vilket ledde till stora ökningar i besöksstatistiken. Varumärket Designstrategen kan idag anses vara relativt etablerat inom sin ämneskategori. I relation till de mest uppmärksammade bloggarna inom ämneskategorin är det dock en bit kvar i fråga om antalet besökare då dessa bloggar ofta har över 1000 besök/dag. Samtidigt har dessa bloggar varit aktiva under betydligt längre tid än min. En sökning på “designstrategen” på svenska Google genererade den 24 maj 2010 en förstasida där åtta av tio sökresultat rörde bloggen, Twitterkontot eller kommentarer postade av mig under namnet Designstrategen i andra forum. Antalet kommentarer på bloggens inlägg har varit begränsade, under projektet har endast ett fåtal kommentarer postats på bloggen. Uppmaningar till besökarna att kommentera har inte lett till fler kommentarer. De få tillfällen då kommentarer har postats har de besvarats av mig inom någon timme, detta har dock inte lett till vidare diskussion.

Bloggen är ett bra verktyg då kunskap och åsikter ska förmedlas vilka kräver ett större resonemang. Blogg ser jag som ett fantastiskt verktyg för företag som önskar att befästa löften och värderingar. Korta värdeord såsom kärnvärden kan utvecklas till resonemang genom bloggen där de kan fördjupas och förklaras. Bloggen gör det även enkelt för en besökare att få större insyn i hur företagets anställda resonerar, hur de tänker och agerar. Som besökare finns möjlighet att kommentera det som skrivs och även att ställa frågor till författaren genom kommentarsfältet.
Wordpress är ett bra verktyg att använda sig av då man skriver en blogg. Genom att tagga inlägg med ämnen och ämneskategorier blir det enkelt för en läsare att hitta tidigare postade inlägg inom samma kategori. En rad inställningar gör även bloggen lättare att hitta i sökmotorerna varpå bloggen rankas högre upp i sökresultatet.

TWITTERKONTOT

Antalet followers till Twitterkontot har ökat successivt under projektets gång och var den 24 maj 2010 120 stycken. Antalet listningar var 8 stycken. Totalt har 155 tweets sänts ut från mig och jag är vid samma tidpunkt som ovan follower till 173 användare. Antalet followers vid projektets slut kan anses som normalt då snittet followers på Twitter ligger på drygt 100 stycken. I jämförelse med de mest uppmärksammade Twittrarna inom samma ämneskategori kan antalet däremot anses som lågt då dessa användare ofta har flera tusen followers. Att skaffa fler followers är däremot inte helt enkelt. En metod för att snabbt få fler followers är att börja följa så många användare som möjligt. Då många väljer att börja följa en follower tillbaka kan denna metod snabbt öka antalet followers. Dock anses av vissa att man bör ha fler followers än antalet man följer. Detta motverkar denna metod då det inte finns någon garanti för att någon börjar följa en tillbaka. Antalet followers ökar normalt med tiden och troligt är att flera läsare av bloggen har börjat följa mitt flöde på Twitter. Detta är dock svårt att bevisa eftersom statistiken över Twitterkontot inte är lika tillgänglig som den för bloggen.

Twitterkontot har drivit mycket trafik till bloggen, både genom tweets och genom länkning till bloggen i användarbeskrivningen. Trafik till bloggen från Twitter har även påverkats av andra användares retweets och egna länkningar. Twitter är därför ett bra komplement till en blogg då tweets kan påminna följare till Twitterkontot om att besöka bloggen. Användare som inte följer bloggen genom RSS-flöden eller besöker den regelbundet kan då få uppdatering presenterade via Twitter. Stor ökning av antalet besök på bloggen har märkts då en länkning till ett nytt inlägg har vidarebefordras av en användare med många followers. Inflytelserika Twittrare kan därför göra en stor skillnad i trafik då de finner ett inlägg intressant. Genom att kategorisera inlägg kan en större publik nås än de som är followers till en användare. De kategoriserade inläggen når även användare som följer en viss kategoris flöde. Under projektet har flertalet tweets indelats i kategorier, bland dem kan nämnas hashtagen #socialamedier. Kategorier används på många sätt av Twitters användare. Varje fredag är det t.ex. vanligt att man som användare rekommenderar sina followers att börja följa användare som man tycker är intressanta och bra genom kategorin #ff. Hashtagen #ff står för FollowFriday och kan ibland även ses skriven #ffse då den refererar till svenska användare som anses värda att följa. Flera gånger under projektet rekommenderades min Twittersida genom dessa kategorier vilket ledde till att nya användare började att följa mitt flöde.

Twitter är ett fantastiskt verktyg för att enkelt och ogenerat komma i kontakt med människor. Då inget godkännande krävs av en användare för att få följa ett flöde krävs heller inget godkännande för att kommunicera med vem man vill. Känd som okänd, etablerad som oetablerad erbjuds möjligheter att kommunicera. En Twitterkonversation är betydligt mer avslappnad i den bemärkelsen att det inte krävs något legitimt skäl att inleda en dialog jämfört med t.ex. mail. Tilltalas en aktiv medlem är det i många fall även ett snabbare kommunikationssätt än mailen. Inläggens begränsade längd gör att användaren tvingas att direkt komma till kärnbudskapet vilket gör kommunikationen direkt. Till en början förvånades jag över att användare jag aldrig tidigare pratat med plötsligt tog kontakt med mig. Detta upplevde jag med tiden allt mer naturligt. Jag ser flera likheter i detta beteende med klassika chatt-sidor och konversationerna som skapas på Twitter har ofta karaktären av en chatt. Genom att vidarebefordra en användares tweet kan man på ett enkelt sätt få uppmärksamhet av den användare vars tweet man vidarebefordrar. Detta är ett ytterligare sätt att komma i kontakt med användare av intresse och i förlängningen skaffa sig fler followers. Stor del av Twitter- och bloggvärlden bygger enligt min uppfattning på att ge beröm åt andras inlägg och åsikter i syfte att skapa uppmärksamhet för ens egna initiativ.

Detta var en andra avstämning av hur bloggen och Twitterkontot har utvecklat sig. Dela gärna med er av era egna erfarenheter och funderingar!

Precis som i tidigare inlägg fortsätter jag i min vision om att bredda uppfattningen om vad design är. Begreppet förtjänar en större arena än ”något som är snyggt” eller ”något som sminkar upp en annars tråkig produkt”. Design är en process som inte är ett sista minuten-jobb. Design är ett förhållningssätt till hur man tar sig an problem och skapar nytta ur behov. Vad design egentligen innehåller finns det skilda meningar om. Jag väljer i detta inlägg att titta tillbaka till Vergantis teorier från mitt tidigare inlägg om vad som innefattas i begreppet design. Verganti ser designbegreppet som ett spektrum som sträcker sig från form-innovation-design thinking. I detta inlägg fokuserar jag på den vänstra delen, form-innovation och att det ofta finns hål i spektrumet däremellan. Märk väl att detta inlägg baseras på mina egna funderingar och teorier.

Längst till vänster i skalan finner vi form vilket i dess yttersta kant handlar mycket om ett konstnärlig förhållningssätt. Ju mer vi rör oss mot innovation, desto mer går vi åt ett mer tekniskt kunnande, mer mot teknisk design där kunskaper om materialteknik och konstruktion vävs in. Innovationsbegreppet inkluderar problemlösning, av såväl tekniska som icke tekniska problem. Olika skolor har olika fokus och de mer konstnärliga skolorna fokuserar i större utsträckning på formgivning i bemärkelsen formens uttryck och innebörd. Andra skolor är av mer teknisk karaktär där designtänket blandas med formgivning och ingenjörsvetenskap, såsom industridesignutbildningar osv. Flera konstnärliga utbildningar har produktdesignutbildningar men då utan just den tekniska kompetensen.

Anledningen till att jag pratar så mycket om olika skolor, utbildningar och kompetens har med bilden att göra. Det här är inget ”jag har testat en dålig produkt och vill ha upprättelse” -inlägg. Det är heller inget ”Martin leker Råd och rön”-inlägg utan snarare en studie på hur jag anser att spektrumet inom designbegreppet har klara luckor. Då jag använt produkten under längre tid anser jag mig ha belägg för att uttala mig i fråga om prestanda och konstruktion. Exemplet handlar alltså om en gräsklippare. En elektrisk sådan från företaget Bosch. Bosch är sedan länge etablerade inom verktygsmarknaden i form av elverktyg såsom skruvdragare och borrmaskiner osv. och har de senare åren rört sig även mot trädgårdsmaskiner.

Då formgivning ofta lyfts fram i diskussioner kring begreppet design börjar vi med att studera just gräsklipparens form. Bosch har lyckats framhäva en kraftfull, något maskulin look med tydliga skuldror som vi känner igen från bland annat deras skruvdragare. Företaget är duktiga på att hålla fast vid en väl inarbetad designidentitet över hela produktsortimentet tycker jag. Batteriet som sitter på huven signalerar en enkel plug-in-manöver, precis som på deras sladdlösa elverktyg. Lätt att byta när energin tagit slut. Tydliga markeringar med färger för att snabbt kunna utskilja maskinens olika delar. Ribbor på gräsuppsamlaren ger nästan en känsla av fart och påminner mycket om Ferraris klassiska karossidor. Tittar vi endast på bilden så ser iallfall jag en kraftfull maskin som borde leva upp till Bosch utlovade värden och citat hämtat från företagets hemsida:

“It has always been an unbearable thought to me that someone could inspect one of my products and find it inferior in any way. For that reason I have constantly tried to produce products which withstand the closest scrutiny – products which prove themselves superior in every respect…” – Robert Bosch

Frånsett den veka och väldigt plastiga huven över batteriet, (vilken jag tror är en efterkonstruktion för att skydda mot väta) så har formgivaren i mina ögon gjort ett bra jobb, förmedlat Bosch i produktens uttryck. När vi nu kommer till att ta bilden ut i verkligheten märker vi snart att form och form ensamt inte gör en produkt ovärderlig. Materialval är en viktig parameter då ett visuellt uttryck ska förenas med den taktila känslan. Hur känns kvalitet? Kanske kan vi inte uttala hur kvalitet känns bara sådär men när vi håller i en produkt vet vi direkt om vi anser det vara kvalitet eller ej. Blunda och testa!

Gräsklipparen i fråga är enligt mig en väldigt plastig och vek historia vilket naturligtvis är mycket av en kostnadsfråga. Men framförallt ska vi ställa vårt fokus till handtaget och dess förening med själva gräsklipparen. Alla som läst någon form av mekanik, hållfasthet eller fysik för den delen kan formeln om vridmoment=kraft*hävarm. En lång hävarm kräver därför inte lika mycket kraft som en kort hävarm för att uppnå samma vridmoment. En lång hävarm kan skapa ett stort vridmoment vid relativt små krafter. I gräsklipparens fall blir handtaget och dess stativ ekvationens hävarm, människans arbete att styra maskinen dess kraft och vridmomentet sker i infästningen på maskinen. För att göra en lång historia kort så är denna infästning inte mycket att ha, med en för vek konstruktion i ett för klent material – det spricker!

Dit jag vill komma i denna långa gräsklippardiskussion är spektrumet. Design som form är en enormt viktig profession som förmedlar det visuella uttryck som är en förlängning av varumärkets löften. Dock måste de associationer vi har både till varumärket och till det visuella uttrycket befästas i vad jag brukar kalla leveransen av löftet. Ger man genom varumärket och maskinens visuella uttryck löfte om hög kvalitet och ”products which prove themselves superior in every respect” måste detta befästas i mötet med brukaren. Därför menar jag att spektrumet inom designbegreppet har vissa luckor. I avsnittet Form-Innovation i Vergantis modell finns en stor medvetenhet om formgivning i dess vänstra ände respektive en större kunskap av konstruktion i den högra, som jag ser det. Mötet däremellan anser inte jag är bra nog idag vilket jag även fått intrycket av när jag arbetat med producerande företag tidigare. Mötet däremellan måste förbättras, de olika sidorna behöver varandras kunskap.

Sammanfattningsvis; formen är otroligt viktig men när det kommer till produkter som den här så är kunskaper i konstruktion minst lika viktiga. Mötet mellan form och konstruktion måste bli bättre. Det som utlovas måste befästas.

Idag bjuder designstrategen.se på bloggens första gästinlägg. För första gången i bloggens historia är ämnet idrott men fokus ligger som flera gånger tidigare på associationer till varumärken. Dagens gästinlägg är skrivet av Markus Pettersson. Markus har rötterna i Luleå och har under drygt ett decennium jobbat för bland annat Plannja Basket, Sallén Basket, Gothia Basket och Svenska Basketligan som informatör, samt sport- och klubbchef. Sedan tre år tillbaka bor han i Göteborg och arbetar som frilansande PR-konsult. Markus egen blogg hittar ni här.

Två starka varumärken = Ett svagt. Hur går det ihop? Det är vad fd Plannja Basket och Länsförsäkringar Norrbotten har lyckats med i och med ett nytt huvudsponsoravtal som dikterar att de mångfaldiga svenska mästarna numer går under namnet LF Basket Norrbotten.

Kan man basket då vet man en sak säkert; Plannja Basket är sedan länge det starkaste varumärket inom idrotten. Just basket dras tyvärr med ett ofta välförtjänt rykte om att lida av organisatoriska problem. Klubbar kommer från ingenstans, byter namn och försvinner lika fort. Det har kommit att skada sportens anseende i Sverige. Medan detta accepteras på sina håll i Europa, så är svensken styrd av det folkliga: man ska gärna heta IFK, ha ett 100-tal år på nacken och domineras av hårt arbetande idrottare och ledare. Allt som basket inte är. Men mitt i allt detta finns Plannja Basket som ett lysande undantag. Visst har föreningen uppkallats efter en huvudsponsors företagsnamn (Plannja AB), men har hetat Plannja sedan 1976 och har sedan dess byggt upp en stabil grund där basen lagts i en fantastisk organisation med ett långsiktigt tänkande. Resultatet är ett ständigt svenskt topplag med sju SM-guld sedan 1997 och spel i europeiska cuper i bagaget. Man har uppnått en kultlik status, så nära man kan komma GAIS i basketen, och kallas för namn som den gröna maskinen och gröna sköna, samt har supporterklubben Absolut Green i ryggen. Men plötsligt tar sagan slut, Plannja AB vill inte längre vara huvudsponsor. Vad gör man? Som jag redan nämnt ovan så kliver Länsförsäkringar in och gör en insats som i grund och botten borde bejublas av fansen i Luleå. Men tyvärr genomförs allt på ett urbota taffligt sätt, sett ur PR-synpunkt och gör att mixen av dessa nationellt starka varumärket har blivit en urvattnad produkt. Ett rent tjänstefel av flera anledningar, här är tre av dem;

Namn och media. Sedan länge har media uttalat att man inte ser med blida ögon på företagsnamn för föreningar, och på flera platser försöker man undvika det. I många fall så stryker man också ”Basket” och liknande ur föreningsnamnet, t.ex. i tabeller. Ytterligare faktorer gör att man sällan använder en förenings fulla namn. Detta innebär att varumärket ”LF Basket Norrbotten” med all sannolikhet kommer att bli ”LF Basket”, ”Basket Norrbotten”, ”LF”, ”Norrbotten”, ”Norrbotten Basket” och/eller ”LF Norrbotten”. Med andra ord, varumärket kommer urvattnas och eftersom sporten syns så sällan medialt så kommer få veta att det ens är samma förening man pratar om i de olika sammanhangen.

Förkortningen. LF. Efter att ha varit i försäkringsbranschen så kan jag säga att LF svagt lutar lite åt Länsförsäkringar-hållet. Men vad tycker alla utan kopplingar till branschen? Man associerar lika lätt LF till Luftfartsverket (LFV), Lantmannaföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Är LF som namn verkligen förankrat hos Länsförsäkringar centralt? Lägg därtill att man kommer från Luleå, kanske betyder LF Luleå Förening? Vad betalar Länsförsäkringar för, jag antar man är ute efter mer än att synas på matchtröjan och med en skylt på arenan?

Känslorna. Plannja och grönt är vad fansen älskar. Nu tar man bort båda och ersätter det med en färg (blå) och association som man omöjligen kan ha några känslor för. Man kunde självklart inte behålla färgerna med det nya sponsoravtalet. Men fansen har fortfarande känslor för Luleå, och med ett enkelt ”Länsförsäkringar Luleå” så hade man kunnat skapa en något så när röd tråd – eller blå, för det är också kommunen Luleås färg. Nu får istället både klubben och sponsorn badwill för detta.

Vad som talar för samarbetet? Det är skrivet över 10 år och de sportsliga framgångarna lär fortsätta, så själva namnfrågan kommer sakta tyna bort när fansen fångas av det roliga som händer på planen. Med den utbyggnad av arenan som dessutom är på gång så kommer man också säkra större finansiella medel för att ytterligare förbättra förutsättningarna för en framgångsrik framtid. Men det förtar inte det faktum att detta kunde hanterats så mycket bättre både affärs- och känslomässigt. Hur mycket klubben och Länsförsäkringar än försöker sopa detta faktum under matten så har man inte hanterat affären på ett sätt som maximerar vinsten från investeringen.

Markus Pettersson

.

Vill du också gästblogga på Designstrategen.se? Skicka ett mail till martin (at) designstrategen (punkt) se