Maj 31

Bild: Under maj månad blev designstrategen.se länkad från en väletablerad blogg inom branding och marknadskommunikation, gissa när.

Den här bloggen tillsammans med mitt Twitterkonto har under min masteruppsats fungerat som en metod för att försöka få en större förståelse för hur två av de vanligaste verktygen inom sociala medier fungerar. Både bloggen och Twitterkontot kommer att leva vidare efter examen men nu när uppsatsen snart ska presenteras och lämnas in kan det vara på sin plats att reflektera över vilka kunskaper och funderingar denna metod bidragit till. Dessa reflektioner bygger helt och hållet på mina egna tankar och erfarenheter och kan säkerligen upplevas som triviala för inbitna bloggare resp. twittrare.

HUR KAN RESULTATET MÄTAS?

Vi kan börja med att prata om besöksstatistik. Besöken har ökat gradvis under tiden då bloggen existerat vilket inte kommer som någon större chock. Varje månad har antalet besök mer eller mindre exakt fördubblats. Antalet besök är som störst samma dag och dagen efter ett inlägg har postats för att sedan sjunka gradvis tills nästa inlägg postas. Troligen beror detta på att flertalet besökare använder sig av s.k RSS-läsare av olika slag där nya inlägg visas automatiskt vilket bidrar till att användaren inte behöver besöka en webbsida dagligen för att kontrollera om en uppdatering har gjorts. Samtliga nya inlägg i bloggen länkades genom tweets på Twitter. Stor ökning i antalet besökare märktes de tillfällen då Twitter-användare med många followers valde att retweeta en sådan länk. Även länkningar från andra sidor gör stor skillnad i besöksstatistiken (se bilden ovan.) För mitt syfte tycker jag att besöksstatistik har fungerat som ett ganska bra verktyg för att se hur bloggen utvecklats. Antalet followers på Twitter däremot anser jag är ett relativt osäkert verktyg för att mäta hur en mikroblogg utvecklas. Flertalet av de man väljer att följa på Twitter börjar i de flesta fall att följa en själv tillbaka. En användare skulle därför kunna komma upp i ett stort antal followers bara genom att själv börja följa så många som möjligt. Denna teknik finns det många Twitter-användare som använder sig av. Nästan varje dag började framförallt utländska användare, främst från USA, att följa mitt flöde. Om jag inte började följa dessa användare tillbaka inom snar framtid slutade de att följa mitt flöde inom några timmar eller dagar. Hur många användare som valde att följa mitt flöde p.g.a. att de såg innehållet som intressant är därför svårt att säga. Jag vill även argumentera för att antalet followers som en användare har inte kan översättas i hur många som lyssnar. Med mitt sätt att använda Twitter skulle jag uppskatta att jag missar 80% av all information som sänds ut av dem jag följer. Hur mycket information som verkligen kommer fram är även en parameter att ta med i beräkningarna när man tittar på hur framgångsrikt ett Twitterkonto har varit. En blogg måste hållas uppdaterad för att fortsätta vara intressant, vilket direkt ger direkt avtryck i besöksstatistiken.  Olika inlägg skapar olika uppmärksamhet beroende på vad det innehåller. De inlägg som rörde sociala medier respektive marknadsföring var de inlägg som fick högst antal besök under projektet. På Twitter finns inte samma krav på uppdatering, där kan en användare vara passiv i större utsträckning utan att förlora followers.

VAD HAR VARIT PROBLEMATISKT?

Under projektet har jag haft problem med att få kommentarer på mina blogginlägg. Endast ett fåtal kommentarer till texterna har postats av andra användare. Orsaken till detta kan endast spekuleras i. Min övertygelse är något som jag baserar på mitt eget sätt att agera för att skapa trafik till bloggen under projektet. Olika bloggar har olika status beroende på vem som skriver dem och hur stora och väletablerade de är. Som nybliven bloggare med begränsad trafik på den egna bloggen kan det vara en bra lösning att synas på de största bloggarna inom samma eller angränsande kunskapsområde. Som oetablerad bloggare kan man genom att tillföra och komplettera ett inlägg via kommentarer på en etablerad blogg skapa uppmärksamhet hos den bloggens besökare. Som oetablerad bloggare kan man således dra nytta av den etablerade bloggen för att driva trafik till sin egen blogg. På så sätt ses man i samband med de ledande inom kategorin och blir då en del av hemsidan. Detta förutsätter naturligtvis att innehållet i kommentaren är relevant och tillför något till diskussionen. Som etablerad bloggare kan inte samma fördelar tillskrivas genom att synas i en oetablerad blogg. Därför kan enligt mitt synsätt en etablerad bloggare vara intresserad av blogginläggens innehåll men inte anse sig tjäna något på att lämna en kommentar. Man ska också komma ihåg att olika människor har olika beteenden på nätet vilket innebär att vissa endast observerar medan andra väljer att kommentera och påverka.

HUR KAN DENNA KUNSKAP APPLICERAS PÅ FÖRETAG?

Stor del av diskussionen kring sociala medier kretsar kring orden; dialog och interaktion. En blogg som inte skapar en dialog (som den här) borde enligt de argumenten inte vara en framgångsrik sådan. Men kan en blogg som inte skapar dialog i form av kommentarer och diskussioner ändå anses vara ett framgångsrikt initiativ? Jag argumenterar för att den kan det. Även om kommentarerna uteblivit visar besöksstatistiken i positiv riktning, något måste jag ju därför ha gjort rätt. Länkningar från andra bloggar och andra Twitteranvändare tyder också på att innehållet som har publicerats bidrar med nytta för någon annan. Trots utebliven interaktion. Jag skulle även argumentera att fler människor vet om min existens idag jämfört med när projektet inleddes, fler förstår mitt tankesätt och fler vet vari min kunskap ligger. Bloggen skulle därför kunna ses som mitt levande CV eller som ett förmedlande av mitt varumärke. Därför menar jag att ett företag som driver en blogg och som har en godtagbar trafik men som inte lyckas skapa en dialog inte behöver få panik. Genom bloggen kan man som företag skapa en medvetenhet och det är ett optimalt verktyg för att förmedla berättelsen om varumärket. Vad är det företaget gör, hur är människorna som arbetar där, vad tror ni på och vart vill ni?
Hur ett Twitterkonto ska användas finns det tusen teorier på beroende på vad syftet med aktiviteten är. Att följa två och följas av 500 fungerar säkert bra om man använder verktyget som en pressida där information bara skickas ut. Är syftet ur ett mer varumärkesbyggande perspektiv bör däremot andra metoder tillämpas vilket det finns ett antal framgångsrika exempel på hos Twitter.

Detta var en liten avstämning på hur bloggen utvecklats hittills, den kommer alltså att leva vidare även efter examen. Kommentarer på det? :)

Maj 24

I mitten av maj tipsade Micco Grönholm oss genom sin blogg om TED-klippet med Simon Sineks ovan. Sineks resonemang kan sammanfattas som en teori om varför vissa företag lyckas bättre än andra. Sinek menar att de företag som kommunicerar varför de gör vad de gör är mer framgångsrika än de som kommunicerar vad eller hur de gör det. Upphovet till Sineks modell kommer enligt min övertygelse från det stora överflöd av erbjudanden vi upplever i västvärlden idag. Många företag kan erbjuda liknande produkter och tjänster idag. Många företag kan erbjuda krocksäkra bilar, många företag kan erbjuda färskpressad juice utan tillsatser och många företag kan erbjuda kraftfulla bärbara datorer. Vad särskiljer ett företag från ett annat? Varför ska jag välja Toyota istället för Volvo, Innocent framför Brämhults eller Apple istället för HP? I en värld med få konkurrerande företag med liknande erbjudanden blir inte frågan om varför företaget gör det dem gör lika intressant. Vad dom gör är desto mer intressant i denna situation; vem kan erbjuda mig en säker bil här och nu? När flera alternativa erbjudanden finns kanske frågan hur istället blir mer aktuell; vem kan erbjuda mig en så billig säker bil som möjligt? När fler och fler kan erbjuda liknande produkter och tjänster kommer frågan ner till hur skiljer sig företagen då åt, vilket kommer att handla mycket och varumärket och allt vad som stoppas i begreppet. Varför blir då en ytterligare parameter i ställningstagandet när ett erbjudande ska väljas ut. Men för att kunna kommunicera ett varför måste det finnas ett självklart varför befäst i varumärket.

Hur många företag kan svara på frågan varför de gör det de gör utan att hamna i en diskussion om ekonomisk vinning? Företagets syfte är ju allt som oftast att erbjuda något som genererar pengar så kostnader kan betalas och en vinst erhållas. Runt-runt, tjäna pengar är säkerligen svaret hos många företag. Hur unikt, intressant och engagerande är ett sådant varför?

Vad och hur kan besvaras genom att berätta att vi erbjuder säkra bilar vilka vi valt att producera i Asien för att kunna sänka tillverkningskostnaderna så att du som kund kan erbjudas en billigare version av våran redan superba bil. Vilket naturligtvis kan utvecklas till en väldigt vacker text om Hybrid-motorer i självbromsande fordon tillverkade med miljöriktiga tillverkningsprocesser med bra personalomsorg. Om anledningen till allt detta arbete ändå slutar i att vi gör detta för att vi vill tjäna pengar blir det inte särskilt spännande om konkurrenterna har ungefär samma erbjudande och hur-process. Men om tjäna pengarna inte är ett varför värt att uppmärksamma då kan man fråga sig hur företag ska gå runt i framtiden. Ett varför som inte handlar om pengarna hamnar snabbt i en filantropisk diskussion där endast Myrorna, Stadsmissionen eller någon volontärorganisation skulle vara trovärdiga i att göra något av ren välvilja drivna av att skapa en bättre värld.

Sineks resonemang menar på att Apple förmedlar sitt varför på ett mycket framgångsrikt sätt vilket gjort dom framgångsrika, vilket blir en fråga om hur man kommunicerar med sin marknad. Att Apple inte skulle ha ett intresse i att tjäna pengar vore för mig väldigt märkligt och hans modell säger heller ingenting om företagets eventuella vinstintresse. Det hela måste därför handla om vilka värden man väljer att kommunicera i sitt varför, vad som driver företaget att fortsätta att göra det dem gör. Men jag kan inte släppa den ekonomiska aspekten av detta. För att jag ska köpa ett företags insälj om hur de säger sig drivas uteslutande av ett varför, då bör de ha som mål att endast gå break-even varje kvartal. Om deras intresse inte ligger i vinsten eller att tjäna pengar då krävs heller inte att ekonomin går mer än nätt och jämt ihop! Eller?

Maj 19

Som tidigare nämnt i den här bloggen så har jag under våren skrivit masteruppsats för masterprogrammet Business & Design vid HDK och Handelshögskolan i Göteborg. Snart ska jag och mina klasskamrater som första årskull examineras från utbildningen vilket innebär att våra examensarbeten kommer att presenteras i Göteborg den 2e juni 2010. Mitt arbete handlar om hur producerande företag inom b2b använder sig av sociala medier och vilka utmaningar och möjligheter det nya medielandskapet medför. Under dagen kommer totalt fem arbeten att redovisas med olika karaktär och innehåll inom kategorierna; varumärkesutveckling, reklam och produktutveckling.

Är du intresserad av att komma och lyssna till mig eller någon av mina klasskamrater så är du hjärtligt välkommen! Skicka ett mail till anmalan@designstrategen.se så anmäler jag ditt intresse och skickar mer information om de olika examensarbetena samt tid och plats.

//Martin

Maj 9

Joshua Meyrowitz, utkom 1985 med boken ”No sense of place” som handlar om hur de då nya elektroniska medierna påverkar vårt sociala beteende. Med elekroniska medier menade Meyrowitz främst tv, radio, telefon och i viss mån datorer. Jag menar att dessa teorier är högst relevanta även idag och att de kan appliceras på sociala medier i stor utsträckning. Teorierna som redovisas nedan kommer från ovan nämnda bok.

SOCIALA BETEENDEN BEROR AV SOCIALA SITUATIONER

Meyrowitz menade att beroende på vilken situation människor befinner sig i varierar rollerna de spelar. De olika sociala situationerna i kombination med vilka människor som omger oss avgör vårt beteende och vilka sociala regler vi följer.  En företagsledare intar en viss roll i en arbetssituation tillsammans med sin ledningsgrupp och en annan roll i ett privat sammanhang tillsammans med sin familj. Gränslinjen mellan de olika situationerna har enligt Meyrowitz´s resonemang berott av de fysiska platserna. Väggar som skiljer världar åt har i alla tider hjälpt människor att separera olika situationer ifrån varandra vilket gjort det enkelt att anta olika roller och olika beteenden beroende av situationens utformning. Meyrowitz föreställer sig en situation där alla väggar som separerar dessa rum, kontor och hus i vårt samhälle plötsligt försvinner. Detta skulle göra att många av våra tydligt skilda situationer plötsligt blev kombinerade. Under sådana förutsättningar skulle skillnaderna mellan det privata och det offentliga glida ihop. Skillnaden mellan våra olika roller som vi uttrycker i olika situationer skulle kanske inte försvinna men de skulle definitivt förändras. Vi skulle då inte kunna spela starkt skilda roller i olika situationer. Utan väggar skulle företagsledarens anställda se chefen få skäll av sina egna barn i den privata sfär som tidigare varit dold från omvärlden då det offentliga och det dolda plötsligt sammanfogas.  Resultatet skulle vara att många av de beteenden som tidigare varit möjliga inte längre skulle vara det. Vi skulle inte längre kunna spela olika roller med olika personer eftersom informationen plötsligt skulle bli nåbar för vem som helst. Vi skulle därför se en blandning av våra beteenden, då våra tidigare beteenden endast var ämnade för en viss publik och plötsligt exponerades för en helt annan. De väggar som i tankeexemplet försvinner ändrar gränslinjerna för de sociala situationer som uppkommer. 

Det Meyrowitz kallar för elektronisk media hindras inte av fysiska gränserna och tar sig igenom väggar och avspärrningar. De leder till en ny typ av interaktion som Meyrowitz kallar parasocial vilken förklarar känslan av att känna sig direkt och exklusivt tilltalad likt face-to-face interaktion. Väggarna som skiljer de fysiska platserna åt faller därmed då de elektroniska medierna lyckas ta sig igenom dem vilket inte varit möjligt tidigare. De elektroniska medierna har inte bara gett oss en snabbare och grundligare access till befintliga händelser och beteenden. De ger oss även nya händelser och nya beteenden. Elektronisk media har skapat nya situationer och raderat gamla. Man har inte längre en given plats i den meningen att uppsättningen av de beteenden som matchas med den fysiska platsen och den tänkta publiken inte längre är lika tydlig. Elektronisk media har mer och mer inkräktat på situationer som sker inom de inramade fysiska rummen. Interaktionen liknar alltmer face-to-face interaktion vilket gör att kommunikationen riktas direkt till människor som befinner sig på andra platser samt ger oss tillång till en publik som inte är fysiskt närvarande.

Meyrowitz tankeexempel är till stor del verklighet i den transparenta värld vi ser idag till följd av internet och de sociala medierna. Plötsligt har alla insyn i vad vi gör och vad vi tycker och tänker, dock i olika grad beroende på vilket socialt media vi avser naturligtvis. Bloggarnas explosiva ökning under 00-talet gjorde att privatpersoner plötsligt blev både publicister och journalister då vad som tidigare var information om deras privatliv plötsligt blev offentligt för allmänheten. Gränsen mellan vårt privata och vårt professionella jag suddas även det ut alltmer likt väggarna i Meyrovitz samhälle försvinner. Kanske har ni precis som jag olika strategier för olika sociala medier, en mer professionell profil för blogg och Twitter och sitt mer vardagliga jag på Facebook. Är detta ett försök att fortsätta hålla isär de olika världar och de sociala beteenden då vi är på ett sätt på Facebook och på ett annat på Twitter? Mycket tyder på att våra sociala media-världar även dem glider ihop till en mix av våra olika sociala beteenden i alla sociala medier. På samma sätt suddas gränserna mellan det professionella och det privata ut allt mer samtidigt som gränsen mellan arbete och fritid inte är lika självklar.

.
KONTROLLEN ÖVER INFORMATIONEN

Meyrowitz menar att medierna tillsammans med personerna som bar dem tidigare var begränsningar för vidarebefordrandet av information. Vem som äger tillång till informationen har traditionellt sett berott av vilken sociala status en människa har. Mönstret av informationsflödet har även det varit ett tecken på social status. Människor med samma status i ett samhälle har tillång till liknande sociala situationer samt liknande information. Människor med olika status har vanligtvis tillgång till olika sociala situationer och olika information. Hög status visas och underhålls genom kontroll av kunskap, färdigheter och erfarenheter. Den specifika situationen definierar ofta betydelsen av olika typer av social information och kunskap. Situationen kommer därför att definiera den relativa statusen beroende av vilka som är närvarande. En sjuk bilmekaniker kommer troligen att inneha en lägre status än doktorn han går till. Samtidigt kan en världskänd kirurg med problem med bilen vara underlägsen mekanikern i den motsatta situationen. Förhållandena avgörs därför av vilka som är närvarande och tävlar om tillgången till mest kunskap i situationen. För att behålla ett övertag skyddas informationen traditionellt genom att ge den en jargong eller genom att begränsa tillgången till den. För att bibehålla en position i en hierarki bör informationen färdas uppifrån och föras vidare nedåt i hierarkin varför en motsatt situation skulle hota den hierarkiska positionen. Det Meyrowitz kallar för elektronisk media påverkade den traditionella hierarkin genom att ändra riktningen och mönstret för informationsflödet. Ju mer mediumet tillåter människor access till information desto mer föder det en homogenisering. Elektriska medier har gjort att information blivit tillgänglig för betydligt fler människor, oavsett klass och status. Enligt Meyrowitz medförde de elektroniska medierna en dramatisk förändring i attityden till vidarebefodrandet av information. Medierna omformade rollerna för socialiseringen och påverkade den traditionella relationen mellan fysisk placering och tillgången till social information.

Är det något internet och de sociala medierna har bidragit med så är det möjligheten att få tillgång till information. Demokratiseringen av tillgången till information har lett till ett transparentare samhälle vilket påverkar varumärken likväl som reklamens auktoritet som budskapsbärare. I och med de nya kommunikationsformerna blir hemlighållande och kontroll av information allt svårare att upprätthålla. Mottagaren kan därmed inneha samma information som sändaren varpå informationen som sänds ut kan ifrågasättas och diskuteras. Mycket händer inom byråvärlden både för reklamkontoren och de traditionella designbyråerna. Min övertygelse är att de olika byråerna behöver varandras kunskap och jag tycker att vi redan har börjat se tecken på att utvecklingen rör sig åt det hållet. Vi går en spännande tid till mötes, den saken är klar.

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes